undrar vart den ska ta vägen om det redan ska ge upp

vi har växt upp så fort
de barn vi var finns inte längre
det har gått för snabbt
ge mig tid
ge mig mitt liv tillbaka
det nya tar form och blir för stort
det plågar mig
trycket över bröstet kväver mig
varför gick allt så fort?
varför uppskattade man aldrig vad man hade?
oskuldheten som bytts ut mot skam för vad man gjort
förlåt för att jag är en idiot
det är svårt att växa upp och jag har misslyckats
ensamheten
är det värt det?
tystnaden trycket stressen
instänghet alltid låst
jag saknar dig så jävla mycket
jag drömde om dig
är det sant, det man säger i drömmen?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0